Que linda, Olinda!

Efter en sen ankomst mitt på natten till Rodovaría eller busshållplats som vi kallar det förstod jag på taxipriset att jag var långt utanför staden. Recife är en annan kuststad söder om Natal med mycket kultur och sevärdheter. Det tog ca 20 minuter att komma fram till stadens centrum där tvåstjärniga hotellet låg. Taxichauffören gasade på som att hans fru skulle föda vilken sekund som helst, jag spände åt bältet och började be till backpackerguden att allt skulle bli bra. Han yrade omkring runt stadens centrala delar för att finna fram mitt på natten när vi väl kom fram mer centralt. Massa folk var ute på gatorna och jag skulle kanske ensam med mitt bagage inte gärna velat gå runt där, det var mycket mörkt och skitigt, "slummigt" det var en fredag och det syntes väl. Vid första anblicken när jag anlände möttes jag av en gammal och sliten byggnad från säkert ett sekel tillbaka. Den hade väl potential att vara fin, men den var byggd och aldrig renoverad heller på säkert sedan ett sekel tillbaka.. Jag kommer in i hotellet, där möts jag av en sunkig reception och en hall med en en soffa och en inplastad fåtölj, troligtvis var den det nyaste införskaffade möbeln där, så man ville väl behålla den fin så länge det gick. Hjälpligt kunde vi kommunicera, jag fick nycklarna till rummet och nyckeln till wifi inloggningen, jag skulle även få frukost dagen därpå, för det ingick minsann! Jag tog ett par misstänksamma steg efter receptionisten som skulle visa mig till rummet. Väl framme genom gamla (faktiskt inte så skitiga) korridor kom vi fram till rum nummer 10. Skylten som var i typ vitt hängde lite snett rätt ovanför dörren som var i samma vita nyans som skylten. Penseldragen i vitt var som att det hade målats rätt många gånger under åren, färg på färg så ojämna ytor framträdde tydligt och den vita färgen skiftade mot gult. Han öppnade dörren och tände lampan. Man möts oftast av en stark kallblå belysning i Brasilien från en lågenergilampa på hundratals watt som är lika obehaglig som AC'n på bussen. I rummet fanns en säng där sängramen var inbyggd i golvet, i kakel för övrigt så var hela rummet i gammal blå kakel, skadad på vissa ställen och det fanns heller inga fönster(!) men AC fanns! Badrummet bestod av en toalett och en dusch i plast som droppade vatten och det syntes på de starka gulnader på munstycket som berättade att detta måste ha pågått länge. Det läckte vatten ur toalettstolen också så det var helt blött i "badrummet", men så är det härligt med att ha på sig havaianas hela tiden! "Men var är handfatet, amigo?" Jaa tänkte han, kanske hade han ett annat rum till mig. Vi går till nummer 3, samma skick fast med en tv som är på och städerskan som bland annat var med och tog emot mig innan, satt på sängen och såg på "novellas". Det är superpopulära såpoperor likt det vi hade på 90-talet, "skilda världar" och "tre kronor" osv.. Hon reste sig efter ett par sekunder då hon inte kunde slita bort ögonen från tv'n, torkade bort lite med handen där hon satt och gick ut. Vi stiger in och han visar mig samma rumstyp, men en toa i samma skick, det droppar från duschen, toan och naturligtvis handfatet, men så fanns det också en! Jag gjorde mig klar för att sova, drog igång AC'n som bara hade en hastighet (max) men inte så överdrivet kall, en tv som fick agera som lite ljus som från ett fönster (den var liten säkert 15").. Jag kunde inte sova, det blåste så mycket i ansiktet vad jag än gjorde, så jag fick finna en lösning och låta en handduk hänga över mynningen och dämpa luftflödet. Jag somnade in med spänningen om morgondagens frukost och hoppet om att allt skulle bli bra och AC inte skulle paja/fatta eld då handduken låg för.

"Ska du inte äta något?" frågar samma tjej som såg novellas natten innan. Nej, svarade jag, jag dricker bara kaffe på morgonen.. Det var inte mycket till frukost, mer grisiga grytor av svin och potatis, så jag hoppade det och tog mig ut för en vandring tidigt på morgonen för att på egen hand försöka finna ut lite om stadens kulturarv från 1500-talet och kanske en macka med nylagad juice av passionsfrukt. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, så jag chansade och vandrade, det började bli varmt, affärerna hade börjat öppna runt klockan nio på morgonen så jag köpte en flaska vatten som ett första steg mot en riktig frukost. Recife är stort och efter att ha rört mig cirka en timma runt stadens gamla delar fann jag mig en plats att äta och fick precis det jag hoppats på, macka med passionsfruktsjuice utan socker! 

Jag gav rätt snabbt upp detta med Recife, tror efter många försök med storstäder att det inte intresserar riktigt så mycket, då det krävs mycket tid och planering, Belem var samma känsla, stort och smutsigt. Dock såg jag en del gammal portugisisk arkitektur med bevarade fasader och med bevarade menar jag icke restaurerade, så alla färgskiftningar och annat finns kvar på gott och ont. Inte heller kunde jag fota här riktigt som jag ville eftersom det kan vara uppseendeväckande. Ska man uppleva städer så får man nog ta en guidad tur eller en karta två, tre dagar. Jag hade för lite tid och intresse för detta, jag ville till Olinda istället, en stadsdel norr om Recife ca 30 min med buss. När jag kom tillbaka till de två stjärnorna för att hämta mina saker fick jag hjälp att kliva på rätt buss som skulle ta mig till en del av Olinda. Denna stadsdel kan ses lite som Solna i Stockholm, det är en egen stad i staden och omfattas av den lokala kommunaltrafiken. Inte visste jag var jag skulle gå av, men receptionisten tog mig till rätt buss straxt utanför och bad chauffören släppa av mig på "rätt" plats. Väl framme i Olinda gjorde chauffören klart för mig att jag skulle skynda av, hela bussen ser på en förvirrad gringo med massa ryggsäckar som går av och tackar, men inte har en aning i vilken riktning han skall gå. Jag hör chauffören ropa och vifta till mig igen efter att jag gått av och pekar med handen att jag ska gå på bussen han stoppade mitt på gatan som gick i motsatt riktning. Aha, då fattade jag att jag skulle på den andra! Jag hoppade på den och den andra busschauffören ger mig en signal av att allt är cool. Tre stopp senare säger han att jag är framme. Jag går av och reflekterar lite över händelsen, jag hade ingen aning om var jag skulle och ändå fick så mycket hjälp att ta mig fram att jag började skratta. Hur man tar hand om varandra här ibland och speciellt en "rik" turist (för det är de flesta ansedda att vara här, gringos). Det var en härlig känsla som fick mig att le ett tag framöver.

Wow, Olinda var "muito linda"! Jag går av bland en massa färgglada hus och börjar vandra i värmen med packningen på mig som en parasit jag inte kunde lägga ifrån mig. Det var en massa upp och ned stigar med människor sittandes utanför sina hem längst med, barnen springandes omkring och snack grannar emellan då många husdörrar stod öppna, alla hem låg på bottenplan. Samban hördes från en del hem, faktiskt en rätt stor del av dem och man förstod att den var en mycket glad stämning. Olinda är delvis en stad fylld med konst och konstnärer som har satt spår på stora delar av innerstadens yttre fasader. Det finns en del hus som säljer konst ute i fantastiska trädgårdar med skulpturer och annat att se på.

 Förberedelserna inför karnevalen var igång, vilket märktes på husfasaderna där i princip alla hushåll hade en skylt som sade "Aluga se p/ carneval". Jag rörde mig mot havet och fann mig ett ställe att äta på, jag stressade inte med att hitta ett boende, det var trots allt mitt på dagen, men jag fick otroligt mycket "hjälp" från människorna vid taxistånden som ropade på mig och erbjöd taxi eller sålde dricka.. för man är gringo. Jag åt klart och tog mig till turistinformationen, där fick jag veta att med cirka två tre timmars vandring i staden så skulle jag hinna se det viktigaste, super tänkte jag och begav mig till ett hostel hon dessutom rekommenderade. 

Kloster..

Jag slängde av mig allt, fixade en övernattning för att jag tänkte dra vidare till södra Recife dagen efter då det var nog med ett par timmar i Olinda. "Boa Viagem" är ännu en sevärd stadsdel sades det med strand och annat som hör till. Jag tog mig ut med kartan jag fått och började vandra. Det var fint och jag tänker låta bilderna tala. Det som var oväntat kom senare mot kvällen som fick mig att känna samma känsla som i Manaus när jag första gångerna upplevde live samba och folkglädje. Nu var det karneval, en riktig karneval jag råkade stöta på när jag skulle leta efter ett ställe att äta på framåt kvällen. Karnevalen var förstås en övning inför vad som skulle komma mot slutet av februari. Det var en flod av människor bokstavligt talat som flöt genom stadens gator. Trumpetister, trumslagare och dansare men även andra som hade kostymer och drakar. Människor som inte var på gatan var hemma och såg ut genom sina fönster, inte i smyg som man kan göra hemma, "kika ut, ojj vad är det för oljud där ute!?!?" utan klappandes med leende eller så sålde de öl och annan dricka rätt ut genom fönstren! Jag glömde maten och följde med tåget som gav gåshud i timmar! 

Jag vaknar med en lätt huvudvärk och tänkte tillbaka lite på gårdagen.. Efter karnevalen vid tiotiden på kvällen drog jag för att äta, då var jag riktigt hungrig och satte mig på en riktigt bra fiskrestaurang med livemusik och ett halv kilo räkor med olja och vitlök att skala för hand. Jag åt i nästan två timmar och efteråt yrade jag lite till för att lugnt ta mig till sängs. Denna morgon var bra och jag lärde nu känna lite folk på hostellet under frukosten. Jag hade fått en del info från turistagenturen om statsdelen "Pernambuco" som var samma stat med Recife som huvudstad. Jag ville se en massa här, hur skulle jag göra? Det var relativt korta men många distanser till sevärdheter jag ville uppleva. Floder med vattenfall, småstäder med egen tillverkning av caçhasa (ökänd spritdryck på sockerrör), stränder, hiking och mycket annat. De andra jag mötte på hostellet reste i huvudsak själva, men vi blev ett gäng och för ännu en natt bestämde jag mig för att stanna. Oroligheter hade tydligen skett senare under kvällen i Olinda, vilket gjorde att vi lagade mat på hostellet, drack vin och billig caçhasa vid polen till tidig morgon, det var trevligt! Jag bestämde mig för att hyra bil i fem dagar, vilket jag gjorde och fick med mig sällskap från hostellet. Kört bil i Brasilien nu och sett en massa man normalt inte gör, fan va bra det var! Det kommer dock att bli svårt att få ner det med bläck, men jag provar i nästa inlägg, så håll dig uppdaterad, do the check! ;)

Peace!