Ekologi och kollektiv

Det ligger väl något i det jag hört tidigare, Amazonas Karibien. Alter do Chao är en magisk liten plats som efter första timmes vistelse gav mig 'naiva' tankebanor som "om jag flyttar hit, vad skulle jag göra för att försörja mig, kanske dra igång en liten matservering eller en bar?" Eller vad som helst! En sådan tanke poppar snabbt upp när jag förälskar mig i ett ställe som denna. Det är litet, det tar ca 15-20 min att promenera tvärs över hela staden/byn och den har allt man behöver för ett enkelt liv som sund mat, sol, stränder och fin gemenskap (utom för tillfället en bankomat som är trasig så man får åka buss till Santarem i ca en timma ena hållet för att hämta pengar:) Det bor ca fem tusen människor permanent i Alter do Chao, vilket ger även mig en känsla av gemenskap då de flesta på gatan hälsar på en med ett leende och önskar en' en fin dag! Det är skönt, man ler efteråt för en sådan enkel och liten kommentar, varför inte? 

Min position för tillfället..

Hemma hos en gubbe som bor öppet med "havsutsikt" (det är fortfarande en del av Amazonasfloden, men vi låtsas ;)

Staden är städad och fräsh till skillnad från exempelvis Manaus och invånarna här verkar vara måna om den, det känns lite som ett kollektiv. På torget, i stadens kärna finns det bänkar och en social yta i självaste centrum med wifi gratis för alla. Det förstod jag eftersom jag behövde det själv och lade märke till alla stirrade i sina mobilerna just där, likt på Stockholms tunnelbana. Jag insåg då att det var något med det :) Runtom ligger små lokala suvenirbutiker (med mycket fina saker från indianerna man inte är van vid att se), restauranger och privata serveringar som en förlängd arm av det privata boendet. Där serverars god och hemlagad mat för en liten slant. Jag har hittat min pärla med en dam som lagar fantastisk, enbart vegetarisk mat. Hit kommer jag på lunch nästan varje dag. Det finns också en något "större" matbutik (storleken av Ica nära typ) och en kyrka som känns som att det skulle kunna vara det enda som är ägt av staden. Det viktigaste för en trivsamt liv för mig finns här! Värme, gemenskap, glädje, skratt, umgänge och välvilja, hur mycket mer behöver man? Här finns inget i att vinna genom att tro eller försöka vara bättre än sin nästa eller att behöva trampa ner någon för egen överlevnad. Det finns plats för alla och jag tror att mentaliteten här är enkel och human där alla har så det räcker. Du kanske tänker ett hippieställe? Det är väl det närmaste jag kommit i att uppleva ett, fast i en modern och städad bemärkelse till skillnad från stereotypen och samtidigt som ovan beskrivet, jordnära och vänligt. I love it! 

En och samma suvenirbutik

Jag har spenderat ett par dagar här och stannar i två till. Någonstans kan jag se även riktiga Karibiska influenser, musiken med mycket rytmer som soca, reggae och annat blandat som hörs från folks hem. Mina upplevelser här har varit få och många samtidigt, just för att det finns så mycket att göra i form av exempelvis utflykter med övernattning i Amazonskogen med hiking och andra aktiviteter. Jag har inte kunnat gå på något då jag blivit förkyld av ACn på hostellet och har bestämt mig redan innan avresan från Sverige att jag skall ta dagen precis som den är och göra det som känns rätt i nuet. Vad jag än upplever eller missar så kommer utfallet att alltid vara plus tänker jag. Gör jag inget så njuter jag i hängmattan på hostellet skriver, socialiserar och lyssnar på reggae precis som just nu i skrivande stund :) 

Innan dess valde jag att bo på ett kollektiv utanför staden i min hängmatta med några vänner från Manaus. Detta också för upplevelsens skull. Här fanns det mesta, fast utomhus! Kök, toaletter, dusch, en sovplats under ett stort tak med frisk luft varje natt och en tvättstuga.. eller mer en kran och tvättbräda, resten fick man göra själv :) Det var något skönt med att få göra sånt som annars sällan tar så mycket tid och energi, som att slänga in tvätt i maskinen och sen tumlaren och bara vänta nångon timma. Efter min hjälpliga handtvätt av nästan allt jag hade med mig tog det tre hela dagar att torka kläderna på grund av fuktigheten! Inget jag tänk på innan men nu vet man och efter tre dagar kände jag för lite komfort :)

Nu bor jag som nämnt på ett hostell där ägaren verkar väldigt mån om service, hygien, god och ekologisk mat med en frukost jag längtar till varje dag att vakna till! Det är kaffe utan socker (!) som för övrigt är nästintill omöjligt att få tag på i Brasilien, juicer eller 'sucos' som de heter, ägg, hemlagade syltar av diverse frukter som för mig är okända men smakar Gud! Det är alltid färska och uppskurna frukter i form av papaya, meloner och annanas! Jag hade även privilegiet i att ha hamnat här precis på julafton, då blev det även mat långt över förväntningarna! En annan specialitet är de juicer som finns här. De är gudomliga! jag har nästan slutat dricka alkohol och helt gått över till dessa magiska fruktdrycker med namn som jag aldrig hört tidigare. När jag beställer en så är det en meny med okända namn och jag ber om en slumpmäsig varje gång och då får man den nypressad, alltid oavsett vart! Det finns inget jag kan sakna här förutom alla er som läser :) men det kan inte förändras nu, men det som kan är att jag kan gå ner till sandstranden som ligger en minut härifrån, bokstavligen! Så jag gör det, om det inte börjar regna, för att man vet aldrig! ;)

Jag har nu bokat flyg den 29e till Belem för att tillbringa nyår där, för att sedan med buss ta mig ner sakta mot Rio igen under ca en månads tid med många småstopp. Det är planen! 

Jah bless!

/E

Pirates of the Amazon

Det jag egentligen vill skriva om är destinationen jag befinner mig på just nu eller resultatet av denna bisarra, roliga, surrelistiska båtresa på gott och ont. Men jag måste klämma in denna upplevelse eftersom den är viktig på många sätt, dels är det en kontrast när det kommer till standarder, säkerhet och hygien men även på grund av att den trånga ytan medför ofta ofrivilliga möten som börjar som något jobbigt och ansträngande (eftersom att man tror ibland att vissa personer bara inte går ihop) men här får man anpassa sig då de ofta kommer till en, möten. Tidigt började jag inse att det var bäst att bara älska läget, det var då allt det bisarra blev något positivt och kul. Man fick släppa hämningar och bara hamna i samma våglängd för att klara av den nästan tre dagar långa resan..

Baren där allting sker..

Vackra utsikter på byar längs med resan..

Människorna på denna båt bestod till stor del av barnfamiljer med ansvarsfulla mödrar och fäder. Den bestod till en del av oansvarsfulla sådanna också eller missbrukare då en eller båda föräldrar, vuxna kunde supa från gryning till de tuppa av mitt på dagen för att fortsätta sedan på kvällen igen. Vissa firade långa arbetsperioder och festade så mycket det gick för att de var på väg till sina familjer med pengar. En del situationer var sorliga också, då vissa barn fick uppleva sina föräldrar i dessa situationer som en norm. Men det var en del av livet här, då många på denna båt hör till den fattigare skaran av amazonas befolkning som reste för att jobba eller hälsa på familj på andra orter längs med Amazonasfloden. 

Människorna var till största delen mycket vänliga från hjärtat, utan att kunna kommunicera helt bekymmerfrit har jag upplevt stor generösitet från hjärtat gentemot mig i alla former då de tyckte om att jag var i de sociala zonerna och att jag uppskattade ambienten, jag blev en av dem vilket faktiskt värmde. Och med generösitet från hjärtat menar jag att de inte förväntade sig samma sak tillbaka utan de bjöd för att de ville dela sin glädje genuint och inte vara generös och exempelvis "bjuda" för att på nästa runda få ölen tillbaka.. Jag har sett fina vänskap skapas med tårar i ögonen då avskeden kom och det var fint att se, det var så mycket äkta med allt, trots kaoset och alla de svåra liv man kunde förstå att många hade.

The real pirates of the Amazon..

Klockan är ca 15 på dagen och en har redan däckat rätt vid baren, han har sovit på samma plats i timmar.. ingen brydde sig, det är standard hehe

Jag fick anpassa mig till klimatet och det gick snabbt. Framåt kvällen blev det mer drag, det blev testosteronladdat ibland också, men det ledde aldrig till något fysiskt. Folk blev fulla som på finlandsfärgan om inte värre, men det gick bra det finns någon annan form av respekt jag inte är van vid, man kunde skälla det var ok men inte mer. Jag kunde uppleva att det blev lite för mycket hets vissa stunder så jag drog mig ner till nedre deck istället, till mitt lilla trånga utrymme där min hängmatta väntade hängandes som ett snöre för att det var trångt. Jag fick finna platsen och försöka göra mig så bekväm det gick för att sedan somna in till det brummande ljudet av en den kraftiga dieselmotorn..

Min destination skulle vara Santarem där båten hade sitt första stop. Jag reste med några som skulle dit, vissa andra jag stötte på, på båten som jag träffat innan i Manaus skulle till 'Alter do chao', Amazonas karibien sades det, så jag haka på dit istället. Med taxi på 40min från Santarem kom vi fram ca kl 22 på kvällen. Det var nog det klokaste jag gjort och i nästa inlägg får ni veta varför! 

Tack för att ni läser och kommentera mera, för det gör mig glad! skäms inte ;)

Kärlek, 

/E

The Shining

Dagen då man är klar i god tid duger inte. Manaus är oförutsägbar och omöjlig många gånger när det kommer till att utföra något eller få något utfört. Tiden har varit inne för länge sedan att ta sig från denna stad, men av olika skäl som tidigare nämnat har jag fastnat. Igår bestämde jag mig helt för att sticka till Santarem, dels för att vissa härifrån skulle dit och jag tänkte varför inte. Det är en lite mindre stad längst amazonasfloden med vacker strand och avkoppling från kaos och skit som finns på alla sätt. Anledningen är att det har blivit svårt att ta sig västerut med båt eller flyg, dels tidskrävande, men dels mycket dyrt då säsongen är inne för brassar att resa och hälsa på familj på andra håll. 

Jag har sovit rätt dåligt i natt då det kom flera personer sent in på natten/tidig morgon till hostellet och mitt rum utan att ta hänsyn, men ok de har säkert festat, tänkte att jag sover på båten. Jag tar mig upp vid 8 tiden för att packa lite, är på väg för en dusch och får höra att hostelägaren har ringt till hamnen för att bekräfta tiden och plats. Han säger till mig att "ni borde typ börja springa nu om ni ska hinna" då jag står i kallingar och ska duscha, båten skulle gå kl 12 varje vardag. Vi chansar! Vissa drar innan och två av oss kommer efter för utchekningen tog tid. Vi skyndar oss till hamnen, jag har inte ens hunnit köpa en hängmatta som man normalt har att sova på, men jag struntade i det, tänkte att jag måste bara ta mig härifrån! Väl vid hamnen får vi veta att båten har åkt redan, det är fullt och nästa båt är på lördag! VA!? Panik! Måste på en båt nu annars åker jag till flygplatsen igen och köper en biljett oavsett pris, JAG MÅSTE HÄRIFRÅN! Det finns biljettförsäljare utanför den officiella biljettkontoret och hävdar att det visst finns en båt imorgon kl 10. Ok låter bra men hur kan man vara säker på att de inte bluffar? Vi möter upp tre andra killar som från hostellet som drog tidigare, pratar portugisiska och säger att de fått biljetter till imorgon och att det finns få kvar. Ok visst, vad kan jag göra, måste förstå och acceptera panikkänslan av att vilja dra nu, men allt börjar ordna sig alla fall till imorgon. Vi köper hängmattor och går på båten för att hänga upp dem. Det är en stor och sunkig hamn med massa hamnarbetare som verkligen sliter och jobbar hårt för brödet, eller bönorna vet inte :P Samtidigt så spelas det amerikanska 80-tals smörlåtar för alla dessa arbetare ur "megafonhögtalarna" som troligen är avsedda till att används som en informativ kommunikationskanal för hamnarbetarna, men istället hörde man låtar som "It must have been loove, but its oover noooow..." jättehögt! Fantastisk motivationsfaktor :D Det var svårt att greppa kopplingen och man föreställde sig att det satt någon i kontrollbåset som en deprimerad och inte så uppdaterad dj. Men otroligt kul var det..

Så vad händer nu egentligen. Jag har lämnat min reseryggsäck på båten och är tillbaka på hostelet och vilar till imorgon. Men nästa problem är att jag inte kunnat äta, magen börjat krångla, spykänslor och en sten i magen. Nu måste jag tillbaka till båten, ifall jag har den "turen" att jag blir magsjuk, så åtminstånde mina saker inte åker iväg utan mig.. huff.. Man är helt strandad, för de som sett The Shining, mjukskräckklassiker från 80-talet, kanske kan känna igen varför jag gör denna liknelse.. Nu väntar jag bara på nästa chock och om den träffar in så tror jag det blir mer som "Here's Johnny!".. Waaaahh!! 

Hur det blir imorgon, vet jag inte men jag hoppas på att skippa det sistnämnda citatet ovan.. Hör ni inte från mig på ett par dagar är jag på båten, hör ni inte från mig på lite längre, har båten säkert sjunkit.. :P

/E

Regnet ger liv..

Det har gått ett par dagar i Manaus, ett par fantastiska dagar speciellt på kvällarna här! Manaus är Amazonas huvudstad och präglas av en rad olika influenser när det kommer till kultur och stadens utbyggnad. Det lilla jag har sett utanför stadskärnan är modernt och städat, medan stadskärnan är i kontrast till utseende och kommersen är mer som den en gång i tiden var, ute på torget. Det är smutsigare, sunkigare kan tyckas, men en stor del av charmen är interaktionen och den aktiva handeln som sker utanför butikerna och myllret av människor. Det är rörigt, trångt, svettigt och opretentiöst och jag gillar det. 

Jag landade här på natten den 14e december. Jag hade ingen föreställning om vad att vänta, tankarna snurrade och en av de var "undrar var jag har min ficklampa nu igen, kommer säkert behöva den när jag ska ta mig fram sen när vi landat." Hur dum jag kände mig efter att från flygplanets fönster såg stadens belysning i natten fick jag en chock. Den var enorm, tät och full av liv, trodde aldrig jag skulle dela med mig av den dumma tanken, men jag gör det, för det är ju bara sant.. och kul :) 

Torget..

Förberedelser inför julen utanför Manaus teaterhus.. 

Några matställen utomhus. Indianer från Amazonas olika ställen kommer för att sälja mat och smycken på söndagar.. på kvällen var det fullt med folk!

Unifinished business.. många invånare som bygger egna hus gör, aldrig klart dem eftersom det är då man måste betala skatt.. :)

Den som väntar på bussen måste vinka från denna hållplats till exempel..

Den som vill ringa kan göra det från denna telefonkiosk..

Jag vaknade upp tidigt idag, till en regning morgon, skönt för att det var svalt och att man kunnat äta frukost utan att torka sig i pannan, så jag valde att ta tag skrivandet, det passar så bra och för att det har gått en tid nu.. regnet ger liv även till denna blog!

Det är lätt att man vänder på dygnen fram och tillbaka från ena dagen till den andra. När man går ut på kvällarna, vet man sällan när eller var det slutar men man vet alltid hur det börjar.. det är öl, cachaça med värme och samba som spelas live och förstärks av gästernas dans, klappar och sång. Denna stämning har jag kanske aldrig tidigare upplevt. Den energi som blir, glädjen man ser, värme man känner och att man inte tänker på att det är svettigt, att man är blöt/fuktig, spiller öl eller blir spilld på, det är skitsamma man är bara glad och bekymmerslös. Alla delar på samma upplevelse, den känns starkare än vanligt och den är verkligen kollektiv i den mening att verkligen alla roar sig! 

Kvällen slutar när man vill.. jag hamnade på ett skumt ställe med en kompis 3 på morgonen för att dricka lite öl på ett "stängt" ställe där bara ägaren satt där med sin tjej, han släppte in oss för vi vart sugna på biljard, fler människor kom och vi fortsatte spela ett par timmar, det var så trevligt men tiden bara rann iväg när man insåg att kl var 7 och alla var på väg till jobbet, drog vi hem för att sova lite. 

Det har gått ca fem dagar sedan jag kom hit, jag gillar staden och har börjat lära känna lokala folk som man hälsar på, inte som hemma, man har lärt känna någon, men två dagar senare så undviker man personen (undrar om han/hon minns mig, äsj ska ba spela som att jag inte sett), det är en stor skillnad. Här är folket trevliga, men direkta. Trevliga för de vill prata och är intresserade i en, även fast det är språkliga hinder, de är nyfikna! De är direkta för att det inte finns någon skitsnack, det är klara besked, meningar ska fram oavsett, spelar man dum, blir man tagen direkt och får en höjd röst, men straxt därefter en utstäckt hand och jag gillar det. 

Mitt problem med Manaus är att jag trivs och samtidigt känner att jag bör ta mig vidare, men det är komplicerat att ta sig. Det är antingen tidskrävande att åka med båt till en annan knytpunkt. Ska man som jag önskar mot Peru för att gå längst Inca leden så tar det nästan 7 dagar på en båt till Tabatinga uppström längst Amazonasfloden och då är jag bara på gränsen till Peru, Brasilien och Colombia, samtidigt! Det kan tyckas vara en upplevelse, men 7 dagar är rätt länge på en båt med 800 personer hängandes i varsin hängmatta. Problemet blir att man måste vidare från Tabatinga till Cuzco som också tar lång tid. Det är tider innan jul, flygen kostar skjortan och det har gjort att jag har fastnat här, inte gått på något äventyr för jag tror hela tiden att imorgon åker jag. Man känner sig ofrivilligt fast och värmen gör en speciellt lat, men jag tror att sanningen är att jag trivs bra här. Vad som händer härnäst vet jag inte men snart är det dags att göra något.. troligtvis måste jag hantera sanningen att Peru och den västra sidan inte kommer att bli av, men fortfarande vet jag inget. Ikväll är det fest hos hostelägaren, hur det slutar och om jag tar mig vidare någonstans imorgon får vi se.. :)

Vi hörs!

/E

Trappa i Lapa

Ni kanske hört om den, sett den? Kanke i en video med Snoop och Pharell eller kanske ni känner någon chilenare som berättat om den urbana, bohemiska och vackra trappan som inte liknar något annat? Det är en helt tokigt härlig blandning av varma färger och symboler från hela världen (kulturella symboler, saker man älskar och religiösa tecken). Den chilenska konstnären, Selaron ligger bakom detta verk och han har lämnat ett arv och prägel i denna vackra stad, Rio. Dagens aktivitet det vill säga, och för att sluta säga en massa så lämnar jag er med färg och värme i form av kakel.. med en urban utsikt på det.

..ett hej till mina judar, ni vet vilka ni är! ;)

..och till er med en tand för sött, ta o bit i denna godbit, from the street :P 

Är ju i Manaus nu (detta ovan är från igår) och det är ytterligare två timmar skillnad. Det tog ett tag att ta sig hit.. efter 7 timmar på flygplatsen och flyget på 4 kommer jag till ett hostel runt 3 på morgonen Rio tid, men här var ju klockan bara ett så det första man gjorde var att haka på tre sköna lirare på ett ölhak om man kan kalla det så.. just för att det var ett skjul men charmigt och kul när de skulle stänga, den såg ut att kunna blåsa bort, säkert alla de hänglåsen de hade för att låsa stället som håller den kvar :P

Ps..

Nu ligger jag bara här, skriver och är lite seg, snart en dusch och sen ut för att utforska och dokumentera mera ;) Jag fotar allt med ipad och har svårt att gå runt med den utan att få ögonen på mig därav att det är begränsat med spontana bilder från städer och övrig omgivning. Så..

Må bäst! 

/E