Regnet ger liv..

Det har gått ett par dagar i Manaus, ett par fantastiska dagar speciellt på kvällarna här! Manaus är Amazonas huvudstad och präglas av en rad olika influenser när det kommer till kultur och stadens utbyggnad. Det lilla jag har sett utanför stadskärnan är modernt och städat, medan stadskärnan är i kontrast till utseende och kommersen är mer som den en gång i tiden var, ute på torget. Det är smutsigare, sunkigare kan tyckas, men en stor del av charmen är interaktionen och den aktiva handeln som sker utanför butikerna och myllret av människor. Det är rörigt, trångt, svettigt och opretentiöst och jag gillar det. 

Jag landade här på natten den 14e december. Jag hade ingen föreställning om vad att vänta, tankarna snurrade och en av de var "undrar var jag har min ficklampa nu igen, kommer säkert behöva den när jag ska ta mig fram sen när vi landat." Hur dum jag kände mig efter att från flygplanets fönster såg stadens belysning i natten fick jag en chock. Den var enorm, tät och full av liv, trodde aldrig jag skulle dela med mig av den dumma tanken, men jag gör det, för det är ju bara sant.. och kul :) 

Torget..

Förberedelser inför julen utanför Manaus teaterhus.. 

Några matställen utomhus. Indianer från Amazonas olika ställen kommer för att sälja mat och smycken på söndagar.. på kvällen var det fullt med folk!

Unifinished business.. många invånare som bygger egna hus gör, aldrig klart dem eftersom det är då man måste betala skatt.. :)

Den som väntar på bussen måste vinka från denna hållplats till exempel..

Den som vill ringa kan göra det från denna telefonkiosk..

Jag vaknade upp tidigt idag, till en regning morgon, skönt för att det var svalt och att man kunnat äta frukost utan att torka sig i pannan, så jag valde att ta tag skrivandet, det passar så bra och för att det har gått en tid nu.. regnet ger liv även till denna blog!

Det är lätt att man vänder på dygnen fram och tillbaka från ena dagen till den andra. När man går ut på kvällarna, vet man sällan när eller var det slutar men man vet alltid hur det börjar.. det är öl, cachaça med värme och samba som spelas live och förstärks av gästernas dans, klappar och sång. Denna stämning har jag kanske aldrig tidigare upplevt. Den energi som blir, glädjen man ser, värme man känner och att man inte tänker på att det är svettigt, att man är blöt/fuktig, spiller öl eller blir spilld på, det är skitsamma man är bara glad och bekymmerslös. Alla delar på samma upplevelse, den känns starkare än vanligt och den är verkligen kollektiv i den mening att verkligen alla roar sig! 

Kvällen slutar när man vill.. jag hamnade på ett skumt ställe med en kompis 3 på morgonen för att dricka lite öl på ett "stängt" ställe där bara ägaren satt där med sin tjej, han släppte in oss för vi vart sugna på biljard, fler människor kom och vi fortsatte spela ett par timmar, det var så trevligt men tiden bara rann iväg när man insåg att kl var 7 och alla var på väg till jobbet, drog vi hem för att sova lite. 

Det har gått ca fem dagar sedan jag kom hit, jag gillar staden och har börjat lära känna lokala folk som man hälsar på, inte som hemma, man har lärt känna någon, men två dagar senare så undviker man personen (undrar om han/hon minns mig, äsj ska ba spela som att jag inte sett), det är en stor skillnad. Här är folket trevliga, men direkta. Trevliga för de vill prata och är intresserade i en, även fast det är språkliga hinder, de är nyfikna! De är direkta för att det inte finns någon skitsnack, det är klara besked, meningar ska fram oavsett, spelar man dum, blir man tagen direkt och får en höjd röst, men straxt därefter en utstäckt hand och jag gillar det. 

Mitt problem med Manaus är att jag trivs och samtidigt känner att jag bör ta mig vidare, men det är komplicerat att ta sig. Det är antingen tidskrävande att åka med båt till en annan knytpunkt. Ska man som jag önskar mot Peru för att gå längst Inca leden så tar det nästan 7 dagar på en båt till Tabatinga uppström längst Amazonasfloden och då är jag bara på gränsen till Peru, Brasilien och Colombia, samtidigt! Det kan tyckas vara en upplevelse, men 7 dagar är rätt länge på en båt med 800 personer hängandes i varsin hängmatta. Problemet blir att man måste vidare från Tabatinga till Cuzco som också tar lång tid. Det är tider innan jul, flygen kostar skjortan och det har gjort att jag har fastnat här, inte gått på något äventyr för jag tror hela tiden att imorgon åker jag. Man känner sig ofrivilligt fast och värmen gör en speciellt lat, men jag tror att sanningen är att jag trivs bra här. Vad som händer härnäst vet jag inte men snart är det dags att göra något.. troligtvis måste jag hantera sanningen att Peru och den västra sidan inte kommer att bli av, men fortfarande vet jag inget. Ikväll är det fest hos hostelägaren, hur det slutar och om jag tar mig vidare någonstans imorgon får vi se.. :)

Vi hörs!

/E