The Shining

Dagen då man är klar i god tid duger inte. Manaus är oförutsägbar och omöjlig många gånger när det kommer till att utföra något eller få något utfört. Tiden har varit inne för länge sedan att ta sig från denna stad, men av olika skäl som tidigare nämnat har jag fastnat. Igår bestämde jag mig helt för att sticka till Santarem, dels för att vissa härifrån skulle dit och jag tänkte varför inte. Det är en lite mindre stad längst amazonasfloden med vacker strand och avkoppling från kaos och skit som finns på alla sätt. Anledningen är att det har blivit svårt att ta sig västerut med båt eller flyg, dels tidskrävande, men dels mycket dyrt då säsongen är inne för brassar att resa och hälsa på familj på andra håll. 

Jag har sovit rätt dåligt i natt då det kom flera personer sent in på natten/tidig morgon till hostellet och mitt rum utan att ta hänsyn, men ok de har säkert festat, tänkte att jag sover på båten. Jag tar mig upp vid 8 tiden för att packa lite, är på väg för en dusch och får höra att hostelägaren har ringt till hamnen för att bekräfta tiden och plats. Han säger till mig att "ni borde typ börja springa nu om ni ska hinna" då jag står i kallingar och ska duscha, båten skulle gå kl 12 varje vardag. Vi chansar! Vissa drar innan och två av oss kommer efter för utchekningen tog tid. Vi skyndar oss till hamnen, jag har inte ens hunnit köpa en hängmatta som man normalt har att sova på, men jag struntade i det, tänkte att jag måste bara ta mig härifrån! Väl vid hamnen får vi veta att båten har åkt redan, det är fullt och nästa båt är på lördag! VA!? Panik! Måste på en båt nu annars åker jag till flygplatsen igen och köper en biljett oavsett pris, JAG MÅSTE HÄRIFRÅN! Det finns biljettförsäljare utanför den officiella biljettkontoret och hävdar att det visst finns en båt imorgon kl 10. Ok låter bra men hur kan man vara säker på att de inte bluffar? Vi möter upp tre andra killar som från hostellet som drog tidigare, pratar portugisiska och säger att de fått biljetter till imorgon och att det finns få kvar. Ok visst, vad kan jag göra, måste förstå och acceptera panikkänslan av att vilja dra nu, men allt börjar ordna sig alla fall till imorgon. Vi köper hängmattor och går på båten för att hänga upp dem. Det är en stor och sunkig hamn med massa hamnarbetare som verkligen sliter och jobbar hårt för brödet, eller bönorna vet inte :P Samtidigt så spelas det amerikanska 80-tals smörlåtar för alla dessa arbetare ur "megafonhögtalarna" som troligen är avsedda till att används som en informativ kommunikationskanal för hamnarbetarna, men istället hörde man låtar som "It must have been loove, but its oover noooow..." jättehögt! Fantastisk motivationsfaktor :D Det var svårt att greppa kopplingen och man föreställde sig att det satt någon i kontrollbåset som en deprimerad och inte så uppdaterad dj. Men otroligt kul var det..

Så vad händer nu egentligen. Jag har lämnat min reseryggsäck på båten och är tillbaka på hostelet och vilar till imorgon. Men nästa problem är att jag inte kunnat äta, magen börjat krångla, spykänslor och en sten i magen. Nu måste jag tillbaka till båten, ifall jag har den "turen" att jag blir magsjuk, så åtminstånde mina saker inte åker iväg utan mig.. huff.. Man är helt strandad, för de som sett The Shining, mjukskräckklassiker från 80-talet, kanske kan känna igen varför jag gör denna liknelse.. Nu väntar jag bara på nästa chock och om den träffar in så tror jag det blir mer som "Here's Johnny!".. Waaaahh!! 

Hur det blir imorgon, vet jag inte men jag hoppas på att skippa det sistnämnda citatet ovan.. Hör ni inte från mig på ett par dagar är jag på båten, hör ni inte från mig på lite längre, har båten säkert sjunkit.. :P

/E